Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet ortografiskt bref från Oudry (Ups. Bibi. H. S.), skrifvet efter Tessins hemresa till
Sverge, förkunnade afsändandet af ett egenhändigt »landskap efter naturen» som
minnes-gåfva till excellensen och visar den stora djurmålarens minnesgoda tacksamhet mot den
insiktsfulle svenska amatören.
Så ser man, att Tessin gick ut och in i de franska ateliererna, tjusande
artisterna genom sitt konstsinne lika väl som genom grand seigneurens frikostighet och
värdighet. Det intagande i hans förbindlighet framgår kanske bäst af en beställning,
han gjorde af Carle van Loo. När vid ett besök i dennes atelier konstnärens lilla flicka kom
inspringande, bärande frukt i sitt linne, bestälde Tessin genast hennes porträtt i samma
attityd. Det är den lilla flickan med frukt i sin särk , som finnes på Drottningholm.
Tessins omtyckthet var så stor, att till och med hans faktotum, stallmästar Roth, fick
sin släng af slefven och hälsades hjärtligt välkommen — som man ser af hans bref till
Tessin (Riksarkivet) — i ateliererna. Flera till Tessin dedicerade kopparstick exempelvis
Le Bas’ Les Sangliers Forcés» efter Wouverman och Fessards — af Caylus begynta
gravyr efter Bouchardons äkta rococo-komposition »Venus, som vill aga Cupido», vittna
om gravörernas aktning för den stora kännaren af kopparstickskonsten — och deras tro
på hans mecenatvanor. Le Bas erhöll 300 livres i gengåfva för sin tillegnan.
Redan af allt detta synes, att Tessins konstsmak vid denna tid var helt behärskad af
rococons anda. Och den sida af rococon, som fängslade honom, var — det kan icke
nekas — den lätta, sensuela och galanta, den, som också är rococons rätta, ty stilens
pedanteri och akademiska pretentioner äro odrägligare än andra åldrars. Ehuru Tessin
kring 1740 öfvervunnit det mest oroliga och nyckfulla af den »sinnets yrhet , som
utmärkte hans ungdomsår, får man icke heller vid denna tid tänka sig honom som den
allvarlige, af lifvets ogunst redan pröfvade mentor, hvilken skref »En gammal mans bref
till en ung prins». Ännu mindre får man se för sig moralisten på Leckö och Äkerö,
denna grånade Narcissos, som dagen om satt och speglade sin dygd i pompös stenstil
och stoiska aforismer. Ambassadören i Paris var en fjäsad hofman, berusad af
verldssta-dens glans, glitter och förförelse, en nöjeskär natur, hvilkens lynne länge hade kvar något
af lekfullt och bortskämdt söndagsbarn. Det länder hans blick till heder, att han vid sidan
af alla elegansmålarne med deras förtrollning och njutningens målande musici med
silfver-bjällrorna — vid sidan af Låneret, Pater, Boucher och Nattier också förstod det
konstnärliga djupet hos Chardin (liksom hos nederländarne, dag för dag mer moderna i 1700-talets
Paris). Sin utpräglade rococosmak behöll emellertid Tessin ännu efter sin hemkomst.
Brefven till honom från C. F. Scheffer såsom ambassadsekreterare (Riksarkivet), hvilka
ofta röra Tessins konstuppköp, visa detta, och det är först under motgångarnes år, som
också hans konstuppfattning smittas af hans stigande moraliska sentimentalitet. Det
är nu, han (15/i2 1759) genom Floding beställer en tafla med det uppbyggliga ämnet
»Herrans änglar vakande öfver en dygdig mans slummer» (på Äkerö?), en tafla, som
han tänkte hafva vid sin säng, och som Greuze varit rätta mannen att måla. Men i
stort sedt var Tessin en kännare af första rangen. Ingen af 1700-talets svenska
sändebud i Paris kunde i detta hänseende upptaga hans mantel. Hvarken C. F. Scheffer eller
Vernets beundrare, den af Wille som kännare berömda, Creutz för att nämna de mest
estetiska af de svenska diplomaterna, höjde sig ifråga om konst öfver den välmenande
dilettantismens ståndpunkt.
Tessin förstod genast Lundbergs artistiska förtjenster, gladde sig som svensk att
kunna bidraga att skaffa honom framgång, och hos den veke, unga målaren med det
epikureiska lynnet och den sinliga lifsberusningen öfver en religiös botten, fann han ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
