- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
36

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konstnärsnamn sedermera skulle illustrera. Den förste, som vägledde honom på den
artistiska banan, var amiralitetstecknaren och kaptenen Lars Ehrenbill. Roslin synes alra först
hafva begynt som miniatyrmålare, och något af den lilla konstens smak för detaljen dröjde kvar
hos honom till döddagar. 1736 kom han till Stockholm och arbetade hos G. E. Schröder.
I öfver fem år var han i dennes hus och under hans information intill slutet af är 1741.
Den ’ V 11 detta år skref den gamle hofmålaren en orlofssedel åt honom (K. 15. H. S.).
Hans vackra framsteg intygas där, och hans lärare rekommenderar honom till det bästa
hos hvar och en, »där han till sin lyckas vidare befordran kommer att anmäla sig».
Som sjelfständig porträttör hade han redan förut arbetat i hufvudstaden — ett kvitto
från 1740 omtalar, att han då målade Grosseuren Toutins lilla dotter för 125 dr kmt.
— 1741 afreste han till Göteborg för att förvärfva brödet med sin konst. Det synes
hafva varit hans forna lärare Ehrenbill, nu bosatt i Göteborg, som där blef hans gynnare.

1742 kom han till Skåne och dröjde där till 1745, då han genom bekantskap med
öfverhofmarskalken vid det Baireuthska hofvet, Nils Lewenhaupt, hvilken kommit till
Stralsund för att lyckönska Lovisa Ulrika 1774 och i samband därmed helsat på sina
anförvandter i Skåne, blef rekommenderad till hofmälare i Bayreuth hos Fredrik den
stores älsklingssyster och hennes lilla lättsinniga durchlaucht, den ifriga byggherren
mark-grefven Fredrik af Bayreuth. En handskrifven memoar öfver Roslins lifshändelser,
uppsatt i den cirklade franskan från århundradets begynnelse af hans dotter m:me de Barmont,
berättar, att hans konkurrenter med intriger och förtal sökte motarbeta honom, men att
han genom klok moderation och uthållighet förvärfvade sig anseende och ställning. Han
kom i spetsen för den nygrundade målareakademien och dröjde i Bayreuth till 7 Sept.
1747, då han reste till Italien. Hans öden här äro ganska litet kända. Af hans dotters
berättelse ser man, att han reste öfver Venedig och Florens Ett sjelfporträtt af honom,
som redan tidigt införlifvades med Uffiziernas stora autografiska samling (detta
ungdomsverk utbytte han sedermera 1790 mot den porträttmålande sidengubbe framför Gustaf
III:s bild, som nu sitter där) utvisar en i Italien snart vunnen ryktbarhet. Ett
porträtt, han utfört i Neapel af franska sändebudet markis de LHöpital, lät honom komma
i relationer med det hertigliga huset i Parma, hvilkets furstinna var Ludvig XV:s äldsta
dotter, och öfver Rom reste han 1751 till detta halffranska hof. Ännu var hans
ställning mycket bekymmersam. Men han hade en klok framtidsmans förmåga att hålla
skenet uppe, äfven när pungen var tom, och svalt för att hafva råd att hålla sig betjent.
En fransk skulptör, som besökte Parma — Boudard, elev i franska akademien i Rom —
lånade honom penningar, och den gunst han vann hos madame Infante afgjorde hans
öde. Hon rekommenderade den svenske konstnären till sina systrar, mesdames de France.
1752 anlände han till Paris och slog på ett enda år igenom som konstnär. Redan 1753
väljes han in i akademien. Hans beskyddare är dåvarande utrikesministern, Pompadours
gunstling, S:t Contest.

Han agréerades 28 Juli 1753, fick i uppdrag att måla Jeaurats och Colin de
Ver-monts porträtt som receptionsstycken och antogs 24/n 1753 till medlem af akademien.
Alldeles så ledigt, som det kan antagas efter de officiösa protokollen, gick detta dock icke.

I franska nationalarkivet har jag bland akademisternas otryckta bref (O1 1924) funnit några
uttalanden härom. Akademiens sekreterare, sedemålaren N. B. Lépicié skrifver 5/r> 1753^
»Le dit sieur Roslin peint joliment une tete, il éxécute avec vérité et méme d’une touche
spirituelle et légére les étoffes ä fleurs, les dentelles et autres choses de détail, mais il
me paroit faible dans la partie du dessein, soit de coté de 1’ensemble de ses figures,
soit du coté des mains qui manquent de correction et d’élégance. Cependent comme on

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free