- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
92

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilkens lidelsefulla lif Carl Schufter ständigt moraliserar i brefven till Tessin.
Erotiken är det också, som blir den store regissören i Watteaus teater i det gröna,
sammanförande i grupper hans figurer eller skiljande två och två lyckliga kärlekspar. Så
skapas en konventionel scen för det erotiska drömmeriet. Det är en blandning af
Ar-midas trädgård och fransk park utanför Paris. Där gungar älskaren sin tillbedda, och
den unga kvinnan på brädan, som leende lofvar bort sig sjeli, för att i nästa ögonblick
flyga högt öfver sina kavaljerers hufvuden, medan aftonsolen skimrar i sidenet kring
hennes gestalt, är bilden af kärleken i rococon med sitt glitter, sin ostadighet och sin
trolöshet. Eller man söker upp parkrotundan för att leka blindebock. Den lilla
paviljongen med sina glimmande lampetter och grönskan, som lyser in igenom fönsterna, är
fylld af par, som smussla och intrigera. En ung gosse leder en ung flicka, som är
blindebock — det är Eros sjelf, klädd i barett och spetsjabot, och alla äro parter i hans
spefulla och yra blindebockslek. Denna erotik är maskerad och förstucken. Den har
intet af renässansens rättframma öppenhet. Eåt vara, att de Watteauska adoratörerna
taga sig friheter, som äro dristiga nog — allt är ännu lek och spel, blott half verklighet.

Det är detta, som målarne älskade. Overkligheten liksom tog bort något af
ämnenas vågsamhet och gjorde det hela till en ofarlig odygcl. Dessa landtflickor med
sina herdegossar, som skalkades med körsbär och drufklasar i blå lunder, lefde ej i
Frankrike, men i Arkadien eller Cocagne. Och liksom den mytologiska verlden fick
denna erotiska en mängd emblem från operans rekvisita, som talade sitt teckenspråk. Det
var dufslagen med sitt kutter, de gyllene burarna, hvilkas fåglar till sist så ynkligt
tagas af katten, och de vackra rosorna, som bladas af. Greuze är mästaren i detta
galanta rebusspråk. Hvem känner icke hans nyss fullvuxna flickebarn, som med
glänsande ögon sörjer öfver sin sönderslagna kruka, men ändock ej så bittert — som madame
Roland anmärkte, då hon såg taflan i mästarens atelier •— att hon för alltid förlorat
lusten att gå till brunnen.

Men med den realistiska riktningen i tidens målning uppträder också ett annat,
mer osminkadt erotiskt måleri. Pater hade med sina toalettskildringar begynt den följd
af indiskretioner ur damernas lif, som sedan skulle blifva så älskade. Med sedernas
ökade sjelfsvåld under Ludvig XV:s dagar blir konsten allt fräckare och tar exempel
från les petites Maisons. En i sitt slag mästerlig målare, Baudouin, resumerar hela
denna riktning och gifver den dess mest hänsynslösa, men också mest artistiska
uttryck. Han var Lafrensens direkte lärare, och jag vill därför dröja ett ögonblick vid
hans erotiska framställningar.

Baudouin var ett af Paris’ äkta nervösa, sensuela och älskvärda barn. Eödd 1723
hade han fått hela sin utbildning som målare i Bouchers atelier och från ungdomen
insupit dess atmosfer af Venus-kult. Han värderade och dyrkade mästaren, och bandet
mellan dem blef ännu starkare, då Baudouin 1758 äktade en af Bouchers vackra döttrar.
Han afled — liksom Bouchers andre svärson, den högt begåfvade Deshays — helt ung,
är 1769. Som det uppgifves, hade hans hälsa undergräfts af ett tygellöst temperament.

P. Mantz har om Baudouin fällt det träffande omdömet: »han trodde blott på två
ting — kärleken och gouachen». Visst är, att den erotiska framställning, för hvilken
han upptog och med genial frihet omskapade den gamla gouachetekniken, skapade hans
ryktbarhet. Diderot bekämpade honom som osedlig med stigande salvelse i sina
salongs-kritiker och satte ej heller hans artistiska egenskaper synnerligen högt. Det sista har
den moderna kritiken med allt skäl jäfvat. Det lilla autentiska, som finnes kvar af
Bau-douins gouacheproduktion visar åtminstone en utomordentligt artistisk, på en gång nervös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free