Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par andra af hans allegorier som Rosenoffret och »Kärleksfontänen». I symbolisk
omklädsel skildra de driftlifvets oro och extas. Hur rococoaktiga äro ej motiven och
titlarna, och hur högt öfver själens rococo nä ej dessa bilder! Boucher hade också
målat en »Kärleksfontän» med grupper af kavaljerer och damer, som glamma kring
de glittrande dropparna. Här är det Ådam och Eva, som under en mörkt lysande
himmel störta sig emot drycken. Den lekfulla parkfontänen har ersatts af springkällan,
strömmande från vulkanisk mark.
Ihop med denna riktning är det Lafrensen bör tänkas. Han har ej heller
någon egentlig originalitet hvarken till uppslag eller temperament. I motiven utgår
han närmast från Baudouin och Fragonard utan att ega hvarken den förres dramatiska
fart eller den senares glödande fantastik. Från Baudouin har Lafrensen hemtat flera af
sina mest sjelfsvåldiga motiv, t. ex. anekdoten om beundraren, som i dörröppningen
öfverraskar sin sköna (jfr Baudouins »Le curieux» med Lafrensens »Le contretemps»),
1 detaljarrangeringen t. ex. af de galanta boudoarerna är Lafrensen likaledes elev af
Baudouin, hvilkens gemak han dock moderniserar i Ludvig XVI:s stil. Lafrensens sätt att
i sina landskap ställa en Amor eller Erosstaty som symbolisk beskyddare för att ej säga
förledare är också taget från Baudouin och Fragonard.
Från Fragonard har Lafrensen fått motivet med flickan, som ligger halfnaken
i sängen och balanserar på sina knän en liten King-Charleshund (Fragonard: »La
gimblette», Lafrensen: »Ah! le joli chien») o s. v Frän Fragonard har Lafrensen också
tagit idén att i sin erotiska Decamerone inrycka också de små modister och
arbeter-skor, hos hvilka Restif de la Bretonnes förstads Don Juaner göra sina eröfringar, och i
detta kommer dessutom fram en fläkt af tidens demokratiska tendens. Det drag af
flegma, hvilket utmärker Lafrensen såsom sedetecknare, karaktäriserar också hans erotiska
konst. Han älskar kvinnan som ett lyxföremål i all hennes elegans, koafferar henne med
plymer och band, med en damfrisörs beundrande hand, och klär henne med en
damskräddares förtjusning i det dyrbaraste siden och de finaste linonerna.
I allt detta framträder ett förälskadt, men föga starkt temperament. Hans rent
galanta anekdoter sakna Baudouins bedårande lust och fart och för den erotiska fantasien
ä la Fragonard hade han hvarken inbillning eller temperament. Lafrensens uppfattning af
det nakna är dessutom en miniatyrists, som vant sig vid kroppsteckning i smått för
doslockens lilla sensuela skämt Se pä hans badande kvinnor, som gunga i »La
balan-goire mystérieuse» Det är skematiska små korsettfigurer med smala skuldror och breda
höfter, obetydliga och konventionela utan den förtrollning, som kännetecknar rococons
verkligt artistiska figurteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
