- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
106

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid, en kavaljer, som häller ett litet parasoll öfver sin sköna. Träden äro målade i lätt
akvarell, och i löfverket synas streck af teckningen. Figurerna äro fulla af lif, och det
hela genomträngdt af värma och sommarro.

Samma förtjusande stämning präglar den ofta nämnda, 1784 signerade gouachen i
Muhlbachers samling. Det är fyra par, som uppsökt aftonsvalkan vid parkens damm.
En kavaljer i grå rock kommer med sin dam under armen. De hafva haft en liten
dispyt. Han har varit vältalig och elegant, man kan ännu se det på hans rörelse med
den utslagna handen. Hennes ansikte låtsas vara litet stelt, men skall strax lysa upp
igen. Hon är — för att tala ett ögonblick i tidens modistspråk — klädd i skär robe
ä 1’anglaise öfver en vattengrön kjol med håret friseradt a la conseillére och genomflätadt
af ett band ä la Figaro (vi äro å 1784 och då är allt ä la Figaro), med en fichu
af linon öfver skuldrorna, hopfäst i bröstet med en blombukett. Båda stanna de för att
tala med en förtjusande dam i hvitt och blått, stor halmhatt med band och hägerplymer.
Hon har gissat ut deras lilla mellanhafvande och ler skalkaktigt åt deras gnabb, medan
hennes kavaljer ligger sjelfsvåldigt sträckt i gräset. I skuggan af träden gör ett annat
par en ömsesidig ljuf bikt, och ett tredje par sitter alldeles vid dammen och diskuterar något
af kärlekskasuistikens invecklade problem. Sommaren gjuter öfver det hela sin stämning
af dolce-far-niente. Himmelen har små roliga hvita moln, och solen försvinner långsamt
från gräs och tyger. Löfmassorna susa mot luften. Taflan är stämd i en djupare
harmoni än som är vanligt hos Lafrensen, en brungrön harmoni, i hvilken darrar ett svagt
minne från en afton i Watteaus underland.

Till samma stämning som dessa höra flera sommarbilder med musicerande par i fria
luften. En vacker sådan, trots den bleknade färgen, finnes i Stockholms museum.
Minnesvärd är vidare den konstnären benämt Mercure de France, därför att den framställer
Beaumarchais läsande upp en recension öfver Figaro för ett par lyssnande vänner och
väninnor. Den är säkert utförd 1784, då Beaumarchais var lejonet för dagen, och hans
ansikte igenkännes tydligt vid jemförelse med Cochins porträtt.

Alla dessa kompositioner hafva gemensamt, att de röra sig i en rik och respektabel
verld, där man skonade konvenans och god ton i sina nöjen, och hvilkens erotiska
laisser-aller alltid bands af takt och etikett. Med den beryktade kompositionen »Hvad tycker
herr abéen? äro vi visserligen ännu inom samma krets, men något i luften tyder dock
på, att man närmar sig gränsen till verlden på »venster hand».

Hvad tycker herr abéen? för oss in vid en ung dams morgontoalett. Att äfven
de förnämaste och oklanderligaste damer togo emot i peignoar vid sitt toalettbord, är ju
allbekant. Hvem mins icke t. ex. Fersens roliga skildring af, hur han assisterade vid
grefvinnan de Brionnes toalett, och hur hon sminkade sig med rouge ur sex olika sorts
pytsar, dier den målande framställning som hertiginnan af Choiseul gifvit af sin lever i
bref till m:e Du Deffand, skildrande hur hennes kammarjungfru bränner hennes hår, medan
rummet fylles med besökare. Hur intim denna toalett tar sig ut, säkerligen är den dock
vanligtvis, som Mercier säger i Tableau de Paris (I. 87) den »andra i ordningen», sedan
vederbörande först i sofkammaren gjort den första toaletten med alla kosmetiker och
trollmedel den kvinliga skönhetens »encyclopedi» känner till. Lafrensens komposition
är nu endast känd genom De Launays gravyr från 1788. Den skildrar förträffligt en sådan
scen och har citerats som historiskt dokument till och med af Taine. Vi se in i ett
praktfullt rundt rum med pilastrar och målad plafond. Herskarinnan sitter i kamkofta vid sitt
toalettbord oeh håller just på att koafferas af kammarjungfrun, medan hon lyssnar till en
kavaljer, som slagit sig ner bredvid henne. Han ser ut som en salongsfilosof af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free