Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lans, en yxa, en hoftång eller ett knifblad, bundet vid ett vedträd. Det var Reine Andus
dag, då tåget gick till Versailles för att hemta bagaren, bagerskan och den lilla bagarpojken,
såsom denna folkhop, hvilken saknade bröd, skrek med vilda stämmor. Det var
revolutionen, som stod för dörren.
Inom den stora utländska konstnärskolonien i Paris upptogos händelserna mycket
olika. Här funnos konstnärer, hvilka betraktade det hela såsom ett öfvergående tumult,
och hvilka ej kunde tänka sig den goda ordningen rubbad — t. ex. den störste af
tidens konstsnickare Jean Henri Riesener, som inköpte sina egna praktmöbler med
tydlig tro på en snar kontrarevolution, medan andra, som VVille sjelf, med en
förvånande kallblodighet fäste revolutionskokarden i hatten och gjorde pilgrimsfärder till
det antika altare, som i Luxembourgträdgården restes åt »frihetens martyr» — Marat.
Det fans äresjuka unga antiksvärmare, som med hänförelse svuro Davids republikanska
fälttecken trohet, och andra veka och förfinade naturer, som hastigt afkyldes från sin
hänförelse, och så fort som möjligt emigrerade. —
Den lilla svenska kretsen visade exempel på alla dessa skiftningar. Bland det gamla
systemets män var Roslin. Han tillhörde akademiens yttersta höger och dog i rättan
tid 1793 samtidigt med sjelfva den institution, genom hvilken han vuxit sig fast 1 sitt
adopterade fosterland. Genomidealistiskt lagd som Hall var, svärmare i politik som på
alla andra områden, klädde han sig först i nationalgardets uniform och emigrerade sedan till
den sista trakt, som herbergerade Panden regime, Spaas omgifningar, Coblcntz granskap.
Wertmiiller, som dock varit Romafarare och dyrkat »det antika», fann folktribunerna
farliga och gaf sig af till Amerika. Hvad Lafrensen beträffar, var hans flykt från Paris
föga öfverraskande. Om någon hängde samman med lyxlifvet, rikedomens och nöjets
verld var det han. Clodion sjelf, budoarernas skulptör, hade spänstighet och statuarisk
kraft nog för att på gamla dar mejsla en stor grupp »Syndafloden» å la David.
Lafrensen kände sig helt främmande och hemlös i dessa bullersamma och tragiska
hvälf-ningar, förvirrad som en opcra-comique-mask, hvilken råkat in i en tragedi, och fortast
möjligt begaf han sig hem.
Om allt detta vet man dock endast, att han i maj 1791 åter var i Stockholm.
Dagligt Allehanda för den 31 maj detta år nämner bland anmälda resande »Professor
Nicol. Lafrensen från raris boende N:o 10 Storkyrkobrinken». Sä fick det gamla
Stockholmsbarnet åter sin hemvist i fädernestadens genuinaste del. Med de sexton
år Lafrensen varit i Frankrike var mycket förändradt. Tänker man pä konstnärens
enskilda lif, kom han hem till en främmande stad, ty nästan alla hans närmaste
an-förvandter lågo på kyrkogården. Hans syskon och de flesta af hans talrika kusiner,
stadsmäklaren Lafrensens barn, voro döda. Hans enda kvarlefvande släktingar voro
bröderna Apiarie: kommerserådet Carl Apiarie, hvilkens hustru Catharina Magdalena
Lafrensen dött 1778 och direktören Hans Reinhold Apiarie, som var gift med den enda
kvarlefvande af hans kusiner, Engel Lafrensen. Den senares dotter Anna skulle blifva
Lafrensens arfvinge. Apiarierna voro förmögna och ansedda män af Stockholms
medelklass, men knappast några själsfränder till den främmande artisten. Af hans
gamla lärare och konstnärskamrater voro också åtskilliga bortryckta. Mästaren från
Lafrensens ungdom, Lundberg, hade dött 1786, och hans kamrat, den puckelryggige
Hoffinan hade aflidit redan 1780. Af de öfriga franskt skolade målarne hade Per
Krafift redan sett sin bästa tid, medan Lorenz Pasch ännu alltjemt, som mänga
förtjusande porträtt visa, bevarade herraväldet öfver sin pensel. Hilleström målade
fortfarande lika flitigt och lika ojemt, den ena dagen en förtjusande interiör med fint in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
