Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot att göra ett porträtt till häst af Gustaf IV Adolf för ryska ministern Rehbinin, en nu
förlorad bild, som säkerligen icke var utan komik. Ännu år 1800 plågar Fredenheim,
som man ser af diariet, Lafrensen med förslag för hans »historiestycken i miniature», men
o
sannolikt är, att han på äldre dagar befriades ifrån denna tunga. Åtminstone finnas af
dessa historiestycken icke fler i behåll än två på Nationalmuseum och fyra på
Drottningholm — och det är Gudi nog.
Smaken för små bilder ur fransk historia hade under Ludvig XVI:s tid blifvit ett
mod, som 1 Iall, Fragonard och andra öfverflyttade till den rena porträttbilden. Går man
igenom kopparsticksportföljer från dessa decennier, finner man ej sällan vid sidan af de
akademiska, romerska och grekiska motiverna, små scener ur Frankrikes häfder
sär-skildt frän Valoistiden och Henri IV ålder. Ett halmstrå kan visa, hvart strömmen flyter,
och så obetydliga dessa bilder äro, gifva de en aning om den nationela romantik, som spirar
vid århundradets slut och som i tragedien representeras af De Belloy. I Sverige hade
Gustaf III på scenen gifvit en lång följd af historiska tablåer, och Lafrensens små bilder
kunna — så paradoxalt det låter — kallas de första svenska historiemålningarne. Att
det blef i den galanta budoaranekdotens form, de fosterländska häfderna först
presenterade sig, är ett uttryck af tidens anda, och den historiska anekdoten, som låter det
förgångnas inre lif och stämning ersättas af en situations ytliga teaterintresse, dröjde
med sin omåleriska, literaturillustrerande tendens ännu kvar hos nästa århundrades
sä välmente, varma och — enkla grundläggare af det svenskt historiska måleriet,
Sandberg. Hvad Lafrensens småbilder beträffa, äga de trots all möda konstnären gjort för
att — som Fredenheim skrifver — träffa »personernas caractére och den tidens
ameu-blement och costume» ej en fläkt af historia. Konstnären sökte betvinga sin smak för
det täcka och eleganta och låta figurerna få en mer imponerande hållning men lyckas
blott åstadkomma stela små skuggspelsdockor i besvärade ställningar, utförda med
småaktig teckning. Hans Gustaf Wasa och Gustaf Adolf verka barn-bilderbok, där
de med så förnumstig högtidlighet bära sina kostymer, att man drager pä munnen och
erinrar sig Lafrensen d. äldres tafatta små kopior af Gripsholms gamla fursteporträtt.
Ensamt några kvinliga figuriner som Ebba Sparres i skildringen af drottning Christinas
besök hos Salmasius (i Nationalmuseum) eller Ebba Brahe, (Drottningholm) som böjer
en späd och sidenhöljd figur för att rita sin vers på slottsrutan, kunna fängsla i
dessa små arbeten, i hvilka ensamt en delikat behandlig af stofferna talar om den
forne mästaren.
Men i stället vände nu Lafrensen hela sin energi åt ett fält, som förut blott
varit sidoordnadt i hans produktion, porträttminiatyren, och den förmåga att lefvande
återgifva den individuela fysionomien, som utmärker dessa små bilder, betecknar
konstnärens sista utveckling. Hans parisiska gouacher hafva öfver figurernas
ansiktsuttryck en tröttande enformighet, och äfven de få pariserminiatyrer jag känner verka
mer genom uppställningens elegans och färgtonens grönbleka harmoni än genom
några försök att åstadkomma likhet och individualitet. Så mycket större prof på den
gamla miniatyristens utvecklingsförmåga äro dessa ålderdomsverk, hvilka röja en
skicklig karaktärstecknare med en långt friare behandling af elfenbenet än man finner i
åtminstone de kända af hans äldre porträtt. Liksom Hall i Frankrike afbildat Tanden
régimes sista släktled, är det den Gustavianska tidens sista generation, som Lafrensen
förevigat, och öfver hans porträtt som öfver Halls faller det halft omedvetna
vemodsdraget från en ålder, som går under. Lafrensen har målat en stor del af societeten med
konungen i spetsen. Konstnären har framställt Gustaf III under hans sista år, stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
