Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Världsstadsbyggare - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
Professorn vände sig genast till herr Ankarsparre
och sade bistert:
— Första anteckning om svenska landsorten: glad
och vänlig. Ty, herr Ankarsparre, denna dam är
landsort, som jag om ett ögonblick skall fastslå.
— Jo, sade flickan, det är antecknat. Herrarna
äro enda passagerare, så herrarna kan välja vilka
hytter som helst.
— Utmärkt min fröken! sade då professorn, och
hytterna fastställdes, varpå han fortsatte med en
allvarlig, djup bugning som inför en drottning eller
i våra dar en socialistisk ministers fru.
— Är fröken stockholmska?
— Nej, jag är norrländska.
— Kan inte vara bättre, min charmanta fröken!
Tillåt mig därnäst fråga: från vilken del av Norrland?
— Ångermanälven.
— Ångermanälven! Vilken lycka, min fröken! Dels
för min fröken själv att vara född vid Sverges
vackraste älv, dels för min utomordentlige vän, som
jag ber att få föreställa, herr korrespondent
Ankarsparre, och mig, herr professor Wohlgemuth, som
jag likaledes härmed föreställer, att få möta en dam
från Ångermanälven. Och var vid Ångermanälven,
om jag får fråga, min fröken?
— Ramvik.
— Ramvik. Sågverk. Grundläggare: disponent
Christian Lindeberg, en stor man. Ångermanälvens
nedre ådal, två mil från Härnösand. Jag tackar er,
min fröken. Jag behöver för tillfället inte veta mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
