Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Världsstadsbyggare - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
över fattiga jordbruksbygder svävar intelligensens,
den andliga rörlighetens dager — herr
Ankarsparre, jag lyfter mig till poesi: något av den
gudomliga lätta världsbesegrande glädjen. De äro
de största världsstadsbygderna, deras fötter äro lätta
som fjärilsvingar, deras tankar äro snabba som moln,
deras ord tindra som stjärnor!
Den unga damen var en av vårt nya Sverges
världsstadsvarelser, därför att hon var från
Ångermanälvens sågverksdistrikt, utan vilket Sverge vore
en bondby. Därför var hon inte förtjusande, herr
Ankarsparre. Hon var helig. Ty hon var, som vi
sågo, den personifierade vänligheten och
människokärleken. Hon var, herr Ankarsparre, den nya
världsstadsmentalitet, som vi nu ska möta.
Med dessa ord bugade sig professorn för herr
Ankarsparre och gick in i sin hytt, strykande en tår
ur sina ögon.
Så började denna odödliga resa, och fortsättningen
blev början lik.
Ångaren lade loss från kajen. Ute på Strömmen
ligga ju som bekant rödmönjade, numrerade bojar,
och människor, som gå nerför Nationalmusei trappor
eller åka spårvagn längs Skeppsbron, ta för givet,
att de förankrats på Strömmens blåa vatten av
Stockholms skönhetsråd för att ge tavlan färg och för
att i någon mån motväga de fula lyktstolpar och
apokalyptiska skulpturer, som nämnda råd, efter att
med förbundna ögon ha valt bland tävlingsförslagen
(för att vara fullt rättvisa!), låtit resa i Sverges
huvudstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
