Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Världsstadsbyggare - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
Fliesberg, statsminister Branting, min ungdomsvän,
och hjälten i den röda motorbåten, dagl gen och
stundligen bygga världsstaden. Men livet är icke
siffror eller offentliga handlingar. Livet är icke heller
de synliga människor, som omge oss. Livet är något
osynligt, som plötsligt glimtar till, när vi äro
tillsammans med våra medmänniskor och vår själ
sammansmälter med deras.
Jag erinrar mig, herr Ankarsparre, att framlidne
herr professor Oscar Levertin en gång skrev en
uppsats om en person, som jag erkänner, att jag icke
förstår så mycket, en gammal svensk ämbetsman,
herr Ankarsparre, från Gustav III: s dagar,
sekreteraren C. M. Bellman, vilken skrivit en del verser.
Professor Levertin önskade klargöra, hur dessa
verser gjort intryck på honom, och han berättade, att
i ett av herr L. van Beethovens musikstycken, när
alla toner sammanklingade, en i partituret obefintlig
ton kunde förnimmas över musikstycket.
Den tonen, herr Ankarsparre, är livet. Det är
den tonen vi leva för att då och då höra, och i hopp
att få höra den i afton klockan 5 accepterar jag den
vänliga och artiga inbjudningen. Den skulle möjligen
kunna ge tonen för hela denna betydelsefulla resa.
Ty redan denna artighet och vänlighet anger
landsortens väsen. Jag har nämligen underrättat mig om,
att kapten Fliesberg är uppvuxen i Umeå.
Och det blev så.
Ty middan avåts under den bästa stämning. Havet
var stilla och en brandgul fullmåne hängde i öster
över horisonten, vattnet sorlade homeriskt längs »Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
