Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSORTENS HJÄLTEGLORIA 175
busstrafiken med ordinarie linjer och hållplatser inom
stån. Så länge det inte finns spårvägar eller annan
maskinell kommunikation mellan olika stadsdelar,
verkar en stad alltid bondby, men när dylik
kommunikation upprättats, då känner man, att det är en
stad, det är fråga om.
— Alldeles riktigt, herr Ankarsparre. Fullkomligt
rätt iakttaget. Och människorna?
— De äro friare, på något sätt. Jag tror, att det
till stor del beror på kläderna. Professorn har säkert
liksom jag, lagt märke till, att den kvinnliga
ungdomen är klädd alldeles som i Stockholm. Där
svängde ju modet omedelbart efter kriget. Engelska skor
med låga klackar, engelska strumpor, engelsk snitt
och engelska tyger kommo in, och Stockholms gator
voro efter 6 månader så lika Londons eller Liverpools
som ett bär är likt ett annat. Nu är, ur den
synpunkten, även Härnösands och Stockholms gator
precis likadana.
— Herr Ankarsparre menar, att ett nivellerande
världsstadsmod spritt sig från London som
världsstadens centrum över Stockholm hit.
— Just precis, professorn.
— Och följden?
— Ja, den är ju påtaglig, såvitt jag kan se. För
8 år sen såg man här i stån högst få, som voro så att
säga för dagen lika Stockholm och London, medan
säkert 50 o/0 voro rent landsbygdsmässiga. Det är just
det starka inslaget bondland, som, enligt min
iakttagelse, ger en liten stad småstadsprägel. Nu verkar
Härnösand som ett stycke Stockholm, av en explosion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
