Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSORTENS HJÄLTEGLORIA 179
— Mia åsikt är, att herr Ankarsparre har
strålande, helt enkelt strålande rätt! svarade professorn
allvarligt.
Och som han sedan med ens såg grymmare ut
än på länge, förstod herr Ankarsparre, att ett
avgörande ord fötts i hans hjärna och skulle bringas
till världens kännedom.
Det skedde omedelbart. Han lade ner äggskeden
och sade:
— Herr Ankarsparre! Det är vanligt att alltid
klandra sin egen tid och alltid prisa forntiden. Denna vana
sammanhänger med den långsamma och mödosamma
utvecklingen av mänsklighetens intelligens. Ju mer
intelligensen utvecklas och mognar, desto mindre
svårigheter får den att överblicka historien, och den
upptäcker då, att klandret mot samtiden och prisandet
av forntiden beror på, att flertalet människor
till-lämpa redan lösta problem i hela sitt liv men äro
oförmögna att själva lösa några av de problem, varje
tid är full av. Forntiden är för dem kartlagd,
samtiden är en besvärande urskog, som deras
otillräckliga intelligens fruktar.
I vår tid har tack vare världskriget problemen i
världen mångdubblats i antal, i omfattning, i
betydelse och i svårighet. Följden är lätt att inse, herr
Ankarsparre.
Som intelligensen på de 6 åren efter kriget icke
ännu tyvärr — åtminstone här i Sverge — märkbart
mångdubblats, har vår samtid råkat ut för att bli
mer nedsvärtad av, låt mig utan övermod eller bitter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
