Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSORTENS HJÄLTEGLORIA 193
Själva den inre mänskliga kärnan i landsortens
problem.
Och när nu många personer fördöma tidens
anti-agrara och urbanistiska tendens såsom ond och
oriktig, vad ha de gjort? De ha dömt från sina
minnen av ett förgånget Sverge, 1800-talets, ja,
stenålderns. De ha icke studerat fakta; och de ha
därför icke sett, att i denna tendens uttrycker sig
en världsnödvändighet, som går över gott och ont,
rätt och orätt.
Den är det oundvikliga.
Sedan professorn sålunda lagt upp landsortens
problem på den mänskligt individuella linjen, sade
han:
— Det oundvikliga! Ja, min herre! Det är
oundvikligt för alla städer i våra dagars värld att alltmer
samfällt uppbygga världsstaden. Nu är varje samhälle
en person. Hur lever en person? Genom samarbete
av alla sina miljoner celler. 1 ett samhälle, herr
Ankarsparre, är varje enskild människoindivid en
dylik cell, och vad vi nu ha att göra är att studera
de sociala, de världssociala cellerna och deras
funktioner i den moderna svenska stadsvärlden. Med hjälp
av detta Härnösand.
Underbara upplevelser förestå oss, herr
Ankarsparre, sade professorn och reste sig från bordet.
Vägen går till konsul Isaksson!
Därmed bugade han med den mest utsökta
artighet för serveringsflickorna, vilka han genom sin
oemotståndliga hjärtevänlighet tjusat som alla andra,
och lämnade med sin trogne lärjunge S:t
Petri-13. — Nordström, Landsortens problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
