Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
LANDSORTENS PROBLEM .
Det är, vad vi kunna konstatera på denna
Sundsvalls Enskilda Banks fasad. Här se vi jättelika
kolonner uppresta som för att bära himlavalvet, men
ovan tecknar sig en minimal frontespis, som skulle
burits av en lätt gesims. Här se vi med andra ord
en jättes kropp men utan huvud.
Var finns huvut i våra dar, herr Ankarsparre?
Hos dem som bygga världen. Icke hos dem, som
avbilda den.
Låt oss gå till konsul Isaksson. Jag anar, herr
Ankarsparre, att han kan lära oss mer om världen
än konstnärerna.
Vad professorn föresatt sig att genom konsul
Isaksson uppnå klarhet om var ju de enskilda individernas
funktion i den moderna svenska stadsvärldens liv
och arbete.
Och det fick han nu klarhet i.
Han marscherade jämte herr Ankarsparre in genom
den relativt trånga och anspråkslösa porten till
kontorsuppgången, följde en kort stenkorridor och gick
sedan uppför en likaledes rätt trång stentrappa, ty
kontorslokalerna lågo en trappa upp.
Under denna promenad stannade han ett par
gånger, vädrade som en hund, tittade sig omkring
och sade betänksamt:
— Hm! Hm!
Så trädde de båda forskningsresandena in. Först
var det en rocktambur, därinnanför rätt fram ett
kontorsrum, vidare till vänster ett större kontorsrum,
där chefen vistades, så därinnanför ännu ett stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
