Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 5 - § 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 LANDSORTENS PROBLEM .
Stockholm för att tvingas arbeta tillsammans med
världen i stort. Det var förr i tiden, det tillhör det
förgångna. Nu äro vi alla indragna, och ett faktum
är, att vi arbeta under svårigheter, därför att
urmodiga statliga former faktiskt ständigt stå oss i
vägen, då vi söka bygga upp ett mer modernt och
bättre organiserat Sverge.
Hur den slutliga lösningen kommer att gestalta
sig, tilltror jag mig inte att yttra mig om, men
att vi inte kunna vika från vår väg torde jag icke
behöva säga. Då skulle helt enkelt världen gå omkull.
Och att vi förmått något, det ha ju herrarna redan
kunnat konstatera här i Härnösand, som nu vaknat
och går framåt, trots allt, mina herrar! trots allt —
för varje dag och år.
Professor Wohlgemuth reste sig rak och sade,
med av vrede förvridet ansikte, en av sina kortaste
och märgfullaste sentenser:
— Herr konsul! Detta skall Sverge veta!
— Ja, herr professor, svarade konsul Isaksson, det
är fråga, om det inte verkligen är på tid.
Och därefter skildes de båda forskningsresandena
från honom med de hjärtligaste handtryckningar.
§ 6.
När de kommit ut, hade det klarnat och var just
solnedgång. Längs skeppsbron låg lastångare efter
lastångare, älvbåtar, bogserbåtar; ur allas skorstenar
bolmade rök upp, och ute på redden trängdes
seglare, lastångare och pråmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
