Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. La Ville Lumière - § 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA VILLE LUMIËRE
291
Jag har då först att be min unge vän, herr
Ankarsparre, om ursäkt. Jag har nämligen företagit mig
något, icke bakom hans rygg men honom förutan.
Jag tror mig nämligen ha förstått, att herr
Ankarsparre i denna charmanta stad förlorat sitt hjärta,
icke nu utan sedan gammalt, och jag har icke
egoistiskt velat ta all hans tid i anspråk.
Detta var sant, och sammanhanget skall jag en
annan gång berätta.
Herr Ankarsparre blev därför rätt rödblommig samt
absolut rak och stel vid dessa professorns ord, direktör
Törners ögon blevo två smala ljusstreck, han satte
högra handen för munnen, hostade med ett högt:
hm! och bugade tyst och ceremoniöst mot herr
Ankarsparre. Disponent Fahlmans mungipor ryckte
livligt.
— Jag hoppas, herr Ankarsparre, fortsatte
professorn allvarligt, från sin andes höjd, att en dag få
uppleva en naturlig fullbordan av vad sålunda redan
grundats. Men jag, som sedan ungdomen ägnat mitt liv åt
andra, jag säger dock icke högre, ting, är nu
skyldig herr Ankarsparre och herrarna en redogörelse
för vad jag ensam gjort.
Jag har avlagt en visit hos länets här i
residensstaden boende högste chef, herr landshövding
Stenström, och han är den, som tack vare en sällsynt
skarpsynthet gett mig och därmed hela vårt gamla
Sverge svaret på nutidens stora fråga.
Först då en kort skildring, mina herrar, av ett
landsstatshus i den moderna svenska landsorten. Med
herrarnas goda minne och av aktning för eller barmhär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
