Denne provinsialläkare var förhindrad att bli min ciceron ute i distriktet, men han hade vidtalat kommunalkamrern, och till hans bostad gick sålunda färden vidare.
Solen sjönk nu, och en idyllisk våraftonstämning präglade den vackra bygden: de vida, vågiga fälten lågo stilla, vägarna lyste som ljusa band, överallt steg röken långsamt ur de röda stugornas skorstenar, och ett lätt aftondis började svepa om skogskanterna, vita kyrkor pekade sömnigt upp mot de eviga tingen, varje resenär, som såg allt detta från järnvägskupén eller bilfönstret, måste säga:
- Här skulle man kunna tillbringa sina gamla dagar i I frid och
harmoni!
