Ja, det var verkligen värre i Västergötland, både med hänsyn till bostäder och till människor. Gud vet, om det inte var det värsta på hela resan. Men då skulle jag vilja utsträcka detta omdöme till hela Väst-Sverige, alltså både till Västergötland, Dalsland, Bohuslän och åtminstone västra Värmland.
Så fort vi passerat gränsen till Dalarna, förvandlades hela atmosfären som genom ett trollslag.
Det har sina sidor att tala sanning. Jag fick ordentligt påskrivet både av offentliga och enskilda, då jag i min rapport efter jordbruksresan 1930 gav uttryck åt samma uppfattning av förhållandena i Västergötland, som jag ovan gjort, men vad tjänar det till att undersöka förhållanden och missförhållanden, om man inte säger som det är? Då kan man lika gärna stanna hemma.
Nej, endast genom att tala öppet kan man göra bygder, människor,
hela landet, hela folket någon tjänst. Ty då kan det bli ändring.
Och herrskapet ska få höra, hur förhållandena framträdde, till en
början på Västergötlands fattiga högland, sedan på slätten. Jag var
nyfiken att se, om intrycken från jordbruksresan skulle stå sig. Jag
blev hemsk till mods, då intrycken inte bara blevo desamma utan värre.
