Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der liljor din allmakt beskrifwer;
Ja, allt hwad som jorden här bär,
Det wittnar att Konung Du är.
Jag ser på det stoft som jag går,
Hur Gud der all ting uppehåller:
Han sjelf der som Skapare står —
Wi sjelfwa wår olycka wåller.
O, må wi med bön oss besinna,
Så framt wi will himmelen winna.
Det ordet som säger att få
Skall det utaf nåden här finna —
Hwarmed skole wi då bestå
Och kunna få kallas för Dina,
När orden för ewigt skall gälla,
Att få warder frälsta och sälla?!
Jo, bönen som framgår till Gud,
Den hafwer Han lofwat att höra.
Han sjelfwer fullgör sina bud:
Må det oss till tacksamhet röra!
Ja Dig skall wi prisa och ära,
Och ewigt den skruden wi bära.”
Detta wisar, att mannen nu befann sig i en
christeligen ödmjuk sinnesställning, med klar syn på sitt
syndaförderf, på försoningen, sitt hulpna tillstånd och huru han nu
borde lefwa Gudi och ”tacka Honom utan all gräns.”
Men här gäller att waka, bedja och strida, om man skall
warda bewarad intill ändan. Hur wäl E. J:s. ännu
ett tiotal år efter sin andliga besinning kände sina
andeliga fiender, (af hwilka han nu mera blifwit blind för
den ena) men ock hwar hjelpen war att få, kan hemtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
