- Project Runeberg -  Erik-Jansismen i Helsingland : Historisk och dogmatisk framställning jemte wederläggning af läran /
15

(1845) [MARC] Author: Per Niklas Lundqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

15

och afgörande domslut om andras själatillstånd. Efter
slutadt föredrag på samlingarna, plägade han wanligast,
i förlitande på sin öfwerlägsenhet, begära, att den, som
hade något att anmärka mot hwad han sagt, måtte stiga
fram och yttra sig. Det war wäl beräknadt. Då E.
J:s. besitter en särdeles gåfwa att med förwillande
bewisning öfwerrumpla, genom hastiga wändningar
förbrylla och dessutom all erforderlig tilltagsenhet och
djerfhet både i språk och förfarande, war det honom icke
swårt att inför folkhopen gifwa sig utseende af segrare;
och då detta icke förslog, grep han till någon qwickhet
eller någon grofhet, som, hwardera på sitt ståälle, ofta
gör effect: t. ex. ”ja, det der war kanske det enda du
kunde.” Der han första gången uppträdde, förhöll han
sig mycket försigtigt, och man märkte ej annat än allt
rätt och godt; men derefter gaf han sig i enskilta
samtal och förstod att utleta de åtkomliga sidorna. Deraf
förstod han att en annan gång begagna sig. Ett
gynsamt intryck kunde han sedan wåga begagna till att
framkasta åtskilligt owanligt. Satte sig någon emot, så
dräpte han honom snart med sin muns swärd. Den första
egentliga willomening, som förmärktes, war ett
sammanblandande af uppsåtliga synder och swaghetssynder, eller
snarare ett förnekande af de sednare. Måhända härflöt
detta förnekande, i sin början, mindre från öfwertygelse
än från ett slags wälmening, wid erfarandet af det
myckna ordande om swaghet, hwilken så ofta får gälla
såsom undskyllan, eller drefs han dertill, såsom följd af
sina stränga fordringar på en christen, för att afskära
alla ursäkter från det hållet. Huru som helst, blef dock
denna willomening ett påstående, som förfäktades; och
då ingen kunde wisa honom hwar det i Bibeln
uttryckligen nämndes ”uppsåtliga synder och swaghetssynder,” så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lperikjans/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free