Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19
förringar du Frälsaren; tro detta wisst och fast, så har
du det; ty all ting äro honom möjelig som tror.”
Många, förbryllade af hans slutkonst, satte lit dertill, (helst
det hos hwarje om sin själs salighet bekymrad menniska
ligger en innerlig åstundan att så måtte wara, och hon
är benägen att tro det hon helst önskar), trodde att så
war och kände sig snart syndfria *). Denna
troswisshet underlättades mycket, sedan E. J:s. började taga de
twiflande i hand och derunder tilltala dem. Till denna
punkt, att de trogna äro syndfria, att de icke känna till
synden, icke beswäras af någon frestelse eller inre
mottaglighet derför, utan i stället hafwa en jemn förnöjelse,
;xf
*) Följande berättelse af en Församlings Lärare upplyser den
märkwärdiga inre ställningen hos Erik-Jansarne: ”En Forssa
flicka, som warit hårdt bunden af E. J:sons ande,
drifwande oförskräckt inför hwar man hans lära om synd- och
frestelsefrihet, har nyligen, emot all förmodan, blifwit
tillrättaförd. Wid ett besök hos mig i sällskap med en syster här i
socknen, beskref hon, på mina frågor, sitt förra tillstånd
sålunda: ”Jag endast bad om ljus i Ordet och att Gud
skulle låta mig wara som jag war — aldrig om
syndernas förlåtelse. Jag kände ingen synd, ingen
strid, bara frid jemte frimodighet och ständig förnöjelse:-
icke heller några frestelser, icke heller kärlek.” Genom
de samtal, disputeringar och wederläggningsförsök, som de
rättroende med henne hållit, hade hon endast blifwit
högmodigare, aldrig det minsta rubbad i sina åsigter — ”i min
djeflatro,” som hon yttrade sig. Märkligt, att hon nu
nyttjade detta skarpa uttryck om en tro, på hwilken hon några
dagar förut welat både lefwa och dö. Hon prisade nu
innerligen Gud, som af blott nåd frälst henne och icke låtit henne
dö i hennes willfarelse och synder. Wid en aftonbön för sig
sjelf hade hon plötsligen blifwit upplyst om sin willa. —
Om detta faller i händerna på E. J:sons trosförwandter,
ber Författaren dem redligt öfwerwäga denna händelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
