Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36
skadlige och bortlägga dem. De skulle ock snart brännas.
På tillfrågan af några, om böckerne ej kunde få wara
qwar sa länge, swarade han, att de då skulle lemnas i
arf åt deras barn, som då finge ett själagift. Detta
wore synd, och den, som syndade i ett, wore saker till allt.
”Satan hade en jubelfest, då Luthers Skrifter utkommo;
han skulle nu få en sorgefest, då de skulle brännas.” På
detta sätt bringades de arma bedragna steg för steg.” —
Om wäckelsen i Alfta är att märka, att den war ung
och alldeles lemnad åt sig sjelf. Twenne personer af
allmogen från annan socken, hwilka kände ställningen der,
yttrade till en af författarens bekanta: ”der är wäl ett
uppwaknadt själabekymmer, men kunskapen swag och
förhällandet ostadigt. Är det så olyckligt att E. J:son
kommer dit, wänder han upp och ned på alltsammans.”
Utgången bewisade omdömets riktighet.
Bränningsdagen kom. Det war den 11 Juni 1844.
En myckenhet folk äfwen från Bollnäs och Ofwanåker
hade dagarne förut burit eller fört sina böcker till
Bonden Anders Olssons gård i Tranberg. Ånnu på
morgonen af den sorgliga dagen såg man flere båtar på
Wiksjön, som förde böcker till stället. Gående personer
buro tunga bördor, flämtande, och när någon wid ett
tillfälligt möte frågade hwart de ärnade sig, swarades med
ett triumpherande trots: ”jag skall gå och bränna upp
afgudarna.” Ett stort bål war rest. ännu i sista
stunden twekade dock många; men E. J:son höll ett
uppmuntringstal, lofwade dem en himmelsk glädje, då röken
af afgudarne uppsteg. Andra wille taga permarna af
böckerna; de kunde möjligen till något gagna. Men E.
J:son upphöjer sin röst: ”Förbannad ware hwar och en,
som tager permarna af afgudarna!” Ett stort bål war
rest, det tändes, och Luthers, Arnds, Scripers, Nohrborgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
