- Project Runeberg -  Erik-Jansismen i Helsingland : Historisk och dogmatisk framställning jemte wederläggning af läran /
83

(1845) [MARC] Author: Per Niklas Lundqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

83

2:o. Den ifrågawarande willfarelsen är af den art,
att egentligen blott de till werklig frälsningsomtanka
uppwäckte och på sanningen af Jesu försoning troende
äro för den blottställde; och ett sådant själstillstånd
uppenbarar sig företrädeswis i Läseriet, betraktadt i sin
helhet och sträfwan.

Det gifwes många herrskande willfarelser bland den
synliga kyrkans medlemmar. Somliga äro öppna för
den willfarelsen, somliga för en annan, allt som den
inwertes ställningen är beskaffad; och willfarelsen har
alltid utseende af sanning, åtminstone, till en början, af
sannolikhet för den, som, till följe af sitt själstillstånd,
är för densamma öppen. Tillgänglighet för willfarelse
ligger hos hwarje menniska, ty af naturen älskar hwarje
menniska mer mörkret än ljuset, och willfarelsen är
wanligen intet annat än ett uttalande och predikande af just
detsamma, som redan förut ligger i menniskans tycke,
förnuftsslut, önskan och böjelser — just detsamma, som
han tusen gånger redan tyckt, tänkt eller önskat. Nu wet
ock hwar och en, att man ingen ting heldre tror, än just
det, som man sjelf tycker, tänker, menar eller önskar.
Guds ord åter, Hans tankar och wägar äro sådana, att
allt förnuft, tycke och känsla beständigt stöta sig derpå;
ty mina tankar äro icke edra tankar, och edra
wågar äro icke mina wägar, säger Herren, m. m. (Es.
55: 8, 9). Häri ligger nu förklaringen, hwadan det
kommer, att en willfarelse, som den ene anser så grof,
att han på det högsta förundrar sig, att någon menniska
deraf kan förledas, på samma gång är den finaste,
d. ä. ser ut som sanning för andra, som nemligen äro i
det själstillstånd, att de sjelfwa tänka, tycka eller önska
just detsamma, som willfarelsen uttalar eller åtminstone
något i samma riktning. Wi tage några erempel. Wi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lperikjans/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free