- Project Runeberg -  Erik-Jansismen i Helsingland : Historisk och dogmatisk framställning jemte wederläggning af läran /
148

(1845) [MARC] Author: Per Niklas Lundqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

148

och ödmjuk anda, och då bor icke Herren när mig.
Skriften hafwer allt beslutat nuder synd (Gal. 3:
23). Apostelen Paulus bekänner om sig: bland
syndare är jag den förnämligaste (främste) (1 Tim. 1:
15) *). Månne Apostelen då lefde i synden och
tjenade henne? Bort det! Han lefde Gudi och tjenade Gud.
Men han lärer oss med sin bekännelse, att den
rättfärdiggjorda menniskan alltid känner sig inför Gud såsom
syndare, den der har nåden att tacka för allt och skulle
wara ewigt förlorad, om hon icke oupphörligt i tron
tillegnade sig Christi rättfärdighet. Det onda, som
Apostelen finner uti sig, finner han alltid wara större och
wärre än det, som han ser hos andra, hwarföre han otk
med sanning kan nedsätta sig under alla, såsom han gör
i Eph. 3: 8, sägande: jag är den ringaste af all
helgon. Så bekänner Paulus sig för syndare, ja, för den
främste, och för ringare, än den ringaste christen. Der
det står rätt till med syndens kännedom och Christi
kunskap, der finner man ingen, i afseende på det inneboende
syndaförderfwet, wärre än sig sjelf. Men de af E.
Janssons tro wilja alls icke heta syndare eller bekänna sig
för syndare hwarken för Gud eller menniskor och
behöfwa ingen förlåtelse. Likwäl förmanar Jacob de trogna
(5: 16) att inbördes bekänna synderna den ene dent
andra, wisande dermed, att de trogna till och med
synda mot hwarandra, säledes ett syndande, som tränger
fram i umgängelsen, efter menskligt öga märker det.
Hafwa de trogne synder att bekänna inbördes den ene

*) Han säger ingalunda: jag war den förnämligaste, såsom
skulle han hafwa afseende blott på sitt tillstånd före sin
omwändelse, utan han säger: jag är, ännu då han skref sitt
första bref till Timotheus, kort före sin andra fångenskap i
Rom, under hwilken han led martyrdöden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lperikjans/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free