- Project Runeberg -  Erik-Jansismen i Helsingland : Historisk och dogmatisk framställning jemte wederläggning af läran /
151

(1845) [MARC] Author: Per Niklas Lundqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

151

kanen, att han gick dädan hem igen rättfärdigad, och
framställer honon för sina lärjungar såsom ett exempel
på deras sinnesförfattning, som undfå rättfärdighet och
äro rättfärdigade. Dertill swara de, att Publikanen bad
så medan han ännu war ogudaktig Cont 4: 5),
medan han ännu icke war rätfärdiggjord. Men deraf följer
att Publikanen, då han nästa gång kom supp i templet
till att bedja, icke mer hade behof af sin förra bön, utan
skulle utgjuta sitt hjerta i Phariscens bön, som war blott
tacksägande. Men för en sådan föreställning ligger det
oöfwerwinneliga hindret i wägen, att Frälsaren
framställer just Publikanen, men icke Phariseen, såsom en
föresyn för sina lärjungar. Dock drage ingen häraf den
mening, att bönen om Guds miskund utesluter
tacksägelsen och lofwet, eller twärtom. Der det stär rätt till med
syndens kännedom och Christi kunskap, der är håde bön
om Guds miskund och tacksägande. Bönen om Guds
miskund är en följd af syndens kännedom och
tackstägandet en följd af Christi funskap.

Hwad särskildt angår församlingens allmänna
syndabekännelse, som wid den offentliga Gudstjensten
föreläses, så är nödigt att något widröra äfwen den,
emedan den egentligen skall hindra de willfarande att gå i
kyrkan, i så mätte, att den, såsom de uttrycka sig, (gör
dem till syndare.”

Först anmärkes, att syndabekännelse hörde i äldsta
tider till gudstjensten. Icke blott lärjungarnes
(Catechumenernes) mässa begyntes med syndabekännelse, utan
äfwen i de trognas mässa war brukligt att göra början
med en tyst bön, som innehöll syndernas bekännande.
En sådan tyst bön war bruklig vedan i fjerde
äahundradet (Concil. Laodic. Can. 19).

Denna bekännelse är affattad i allmänna oidalag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lperikjans/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free