Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
164
deri blifwer något begripligt sammanhang, såsom wi se
af hans bref och hans skrift till Dom-Capitlet. Det kunde
dock apostlarna. Tror någon, att Gud till så högt wärf
skulle begagna en person så klent utrustad, så bedrager
han sig wisserligen. Skulle E. J:son ändteligen wilja
nedstiga till likhet med apostlarnas efterträdare, så måste
han i det fallet hafwa den apostoliska efterträdelsen
(succession) och således sjelf wara inwigd till embetet af
dem, som förut äro till embetet inwigda. Såsom
Christus insatte de tolf apostlar, så insatte dessa sedan lärare
i församlingarna, hwilka åter insatte sina efterträdare.
Paulus uppdrog åt Titus, att besätta städerna här och
der med prester (Tit. 1: 5), o. s. w. Detta war för
ingen del hwem som helst efterlätet. Ett läroembete fick
begäras (1 Tim. 3: 1), men ingen fick upphäfwa sig sjelf
dertill. Äfwen på den tiden wille många utan kallelse
upphäfwa sig till lärare och ledare, såsom det ännu i dag
wid hwarje widsträcktare utbredd wäckelse förnyar sig. All
ting borde ärliga och skickliga (ordentligt) tillgå (1 Cor.
14: 40). Efter apostlarnas tid tillhörde denna rättighet
Biskoparna. Så har den apostoliska efterträdelsen
fortgätt till wära lagar. Hwarifrån har nu E. J:son sitt
prestaembete och sin rättighet att inwiga prester?
Ingenstädes ifrån. Han har tagit sig den äran sjelf. Det här
anmärkta är af så afgörande wigt, att det ensamt är
tillräckligt att afwisa E. J:son såsom en willoande. Han
gånge tillbaka till plogen. Det är hans kallelse.
8:o. ”De, som göra E. J:son motstånd, förhindra
Skriften och strida mot Christum. Öfwer alla dem är
det tillbörligt att bedja till Gud, att Han måtte låta
dem falla uti den ena synden efter den andra, att de
icke komma till Guds rättfärdighet. Ps. 69: 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
