- Project Runeberg -  Erik-Jansismen i Helsingland : Historisk och dogmatisk framställning jemte wederläggning af läran /
173

(1845) [MARC] Author: Per Niklas Lundqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

173

kropp kommit hade, af folket lades på de sjuka, och
sjukdomen gick utaf dem och de onda andar foro ut,
— företogo sig att åkalla Herrans namn öfwer dem,
som hade de onda andar, sägande: wi beswärje eder
wid Jesum, den Panlus predikar. Försöket slog illa
ut. Den onde anden swarade dem: Jesum känner
jag wäl, och Paulum wet jag wäl, men ho ären
J? Och mannen, som den onda anden uti war,
språng uppå dem, wart dom öfwermäktig och
kastade dem under sig, så att de nakne och sargade
undflydde af det huset. Detta blef wetterligt allom i
Ephesus, både Judar och Greker, och wäckte det största
uppseende. Genom det förskräckliga i tilldragelsen föll en
räddhåga öfwer alla, såsom då Ananias och Saphira,
för sin lögns skull, föll döda ned för Petri fötter (Cap.
5); och Herrans Jesu namn wart storlig-n prisadt, ty i
denna händelse uppenbarade sig lika mycket Jesu makt
som Hans helighet, att Han icke låter sitt namn ohelgas
af falska munnar eller missbrukas till köttsliga ändamål,
säsom att winna anseende, penningar o. s. w. De
otrogne wågade icke mer så oförsynt förakta Epangelium; och
många af dem, som hade trott, men mente sig kunna
med Jesu namns bekännelse förena sitt förra syndiga
bedrifwande, i synnerhet af de förwetna konsterna, likasom
Ananias och Saphira mente sig kunna wara christna och
dock bedrifwa falskhet, blefwo slagna i sina samweten och
förskräckte öfwer sin falskhet. Derföre kommo de och
bekände sina gerningar (v. 18) och till intyg på sin
uppriktiga ånger öfwer och sin afsky för sitt syndiga
förhållande, buro de fram sina swartkonstböcker och
uppbrände dem i hwars mans åsyn. Af detta
tertens sammanhang se wi hwilka böcker här woro i
i fråga och af hwilken anledning de uppbrändes. Hwil-
15*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lperikjans/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free