Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en inre röst tillhviskade honom, han kände sig vara skapad,
och hvilkas fördröjda besannande ej lemnade honom någon ro.
I sin späda barndom fader- och moderlös[1], — af sin fader ägde
han intet minne, af sin moder erinrade han sig föga mer, än
dödspsalmens toner vid hennes graf, — utbytte han tidigt
fädernehemmet, som öfvertagits af hans stjuffader, hvilken ville
uppfostra honom till prest[2], emot Wexiö lärosäte, hvilket han åter
snart nödgades lemna, till följd af en ungdomsförseelse, hvars
ansvar han hellre ensam bar, än han uppgaf de skyldigare
deltagarne. Detta var den första brytningen i hans lif, rikt på
omskiften. Sjuttonårig, utan stöd och hjelp kringirrande, stämde
han första gången sin lyra till en klagan, i Lidners tonart, men
hvari några drag röja hans egna skaplynne. Ett par strofer
deraf må anföras:
Nattliga töcknar min himmel kringhöljt,
Aldrig, o aldrig han dagas!
Våg uppå våg nu min julle förföljt,
Redlös af stormar han jagas.
O, hvilket hafstroll, som reser sig der,
Kastar min julle från skär emot skär,
Ve mig! min köl det nu bryter.
Ve, blott en planka mig usle nu bär,
Ensam på henne jag flyter.
Hör, der på hafsblicket, fjerran min syn,
Stojande seglare vagga,
Hamnen de hunnit, och högt emot skyn
Sväfvar dess gullväfda flagga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
