Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Nu talade Gylfe från herrskareklippan,
hvaröfver som tak, i mång hundrade år,
en silfvergran bredde sitt yfviga hår.
Ett hyende, prydt af den nyfödda sippan
och virkadt af mossornas sammet, der låg
för Herrskarens fötter. Hans härsköld man såg
i hvila på glänsande stammen af granen;
så måne sig speglar på isklippans vägg.
Vid sidan stod svärdet; man sig ,på dess egg
mång blodiga skorror, likt kammen på hanen
i glada Valhalla 8). Sop eldsolen klar
sken hjelmen af koppar, fast ärrig den var.
Och Gylfe ett signande afsked nu sade
åt skaran, som färdig till hemtåget stod;
ty midvintersoffringen slutat man hade
och nordfjällens andar försonat med blod.
Re’n tystnade Gylfe. Nu äflas, nu tränges
hvar man till den andra, likt vindkastad agn.
Som när utaf segrarne sköldborgen spränges,
och Härkungen sitter dock lugn på sin vagn,
så hopträngdes skaran, så öppnades ringen.
Man lyddes och såg, och man såg likväl ingen;
men stilla satt Gylfe. Till honom då gick
en Sierska, himmelsk till bildning och blick.
I handen en gullskollad sejdstaf4) hon förde,
med hvilken hon bugande pannan berörde.
3) Denna hane satt vid Odens högsate, och var förmodligen en sinnebild af
vaksamheten. Hanen kunde, som bild af stridbarheten, äfven tillhora Odén, i
likhet med den hane, Mars fått på sin hjelm. Vidare härom i noten 1 vid
?3:dje sången.
4) Trollstaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
