Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
»och hans skyddsord jag fått.
»Redan tågèt de ställt
»ifrån Saxarnes strand
»fram till Nördherrskams land,
»vid det tånghöljda Belt7).
»Må, som Fridsguden blid,
»Gylfe gé dem sin hand!
»Må, som Stridsguden djerf,
»Gylfe resa sig opp,
»för att hylla mitt värf
»och med ära och frid
»fylla Åsarnes hopp!»
Så qvad hon. På henne hvar Nordbo sitt öga
nu föste. Hon liknade solen den höga,
när vidt öfver fjällen hon ställer sin gång,
och kölden och skuggorna fly sina färde.
Med sejdstafven Sierskan tystnad begärde
och qvad inför Gylfe den heliga sång,
som Havamal8) kallades; Asar den lärde
af Odén hin gamle •). En brusande flod
var sången. Och stum, liksom skuggor sig sträcka
ur grafven, nar sejdmannens sånger dem väcka,
var hopen, fast ingen den sången förstod
7) Saxarne* strand: Norra Tyskland. Att Gylfes välde sträckt sig ända
till Danska öarne, erkänner äfven den djupsinnige Suhm. Vidare härom i 16:de
sången, not 5.
8) Höga S&ngen; se d. ä. Eddan.
0) Uttrycket Odén hin gamle bevisar att flere med namnet Odén varit till.
Ordet hin, ännu bibehållet i Danskan, fast nästan ntträngdt ur vårt nnvarande
Svenska språk, är ett mera utmärkande (demonstratift) forord, än den nu
brukliga artikeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
