Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Dock märkte dem Gylfe, och manad af dessa,
han höjde sin silfverbelockade hjessa;
med upplyftad arm och med höglyftadt bröst
han talte: »J Mens och fjällarnes söner!
»Fördröjen. en stund och förnimmen min röst
»dock en gång ännu; ty för visso jag röner,
»att här icke mera den ljuder till er.
»Välan! på den vink, som mig himmelen ger,
»jag talar, och skall éj mitt syfte förfela.
»Se, väl är för Herrskarn, att bjuda han törs;
»men bättre när vännerna rådslagen dela,
»dock bäst, när af alla med kärlek han hörs.»
Så börjades talet och samfäldt de orden
från männerna hördes: »Åt Herrskarn i Norden
»frid, ära och magt! Må vi höra hans bud;
»ty genom den mångvise talar en Gud!»
Nu vinkade Gylfe och talade detta:
»Ett mål för oss alla de Evige sätta;
»men visdom och mod de oss gifvit som sköld,
»att jordiska qvalen och vådorna hämma.
»Se! länge var Fornjothers 15) härliga stämma
»en ek, hvilken trotsade stormar och köld;
»men nu den föråldrats, och. kronan och alla
»dess grenar stå kala, och stammen är täckt
»af mossa, och roten förtorkad och bräckt,
»bebådar, att trädet skall utdö och falla!
15) Många historieskrifvare antaga, att detta namn tillhört en af Nordens
fornregenter. Vår lärde Hallenberg anser det, med grandliga skäl, sSsom ett
kollektift namn p& Nordens äldsta inbyggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
