Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Nordtärnans öga nu stoltheten strfllar.
fast rodnan det hyfagra anletet målar,
som norrskenet sminkar en snöbetäckt höjd;
då fortsatte Gylfe sitt qväde förnöjd:
"Men stoltheten vike,
’när troheten ber!
"Snart kanske du ser
"bland Asar en like,
"som hjertat du ger;
"då är genom er
"min ätt ännu vorden
"förvarad i Norden."
Förlägen slog Hejdi sitt öga mot jorden;
men gömde i hjertat de vänliga orden.
Allenast en tanke, så nätter som dar,
hon hade: den tanken på Åsarne var.
Af gyllene strimmor på ättkullen höga
ren glöder de snöhvita björkarnes stam,
förrn guliklädda solen, med strålande öga,
har blickat ur mörkblåa böljorna fram,
så Hejdi i hjertat en eld redan kände.
Men Natt omkring jorden sin stjerngördel spände,
och Gylfe i herskaretjället nu låg;
dock knappt hade sömnen hans ögonlock slutit,
förrn kring sig han strålande Ljusalfer såg.
De hade hans läger med eldglans begjutit;
och se, framför dessa en Sierska stod;
på Gylfe hon såg, och då brände hans blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
