Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
"och gifva åt Nordsonens stämma ett ljud,
"så mildt och så starkt, som när Evige tala!"
Han slöt. Liksom dagg på en blommande hägg,
små mjödperlor tindrade gladt i hans skägg,
hvars lockar, med lätta och hulldigra händer,
han, likasom sjelf ovetande, strök.
Det silfverskägg klöf sig och föll mot hans länder.
Så faller på klippan ett svidjelands rök,
helt tungt, när den tryckes af duggregn derofvan;
men ljus är hvar kant af den slingrande klofvan.
Nu tankarna hvälfde som ringlande våg
bland Magterne: mången satt inörk i sin håg.
Sjelf Uller den vige så tungsint sig kände;
ty blodsvett på gyllene bågen han såg,
fast forskande, ofta och fort han den vände.
Då talade Odén till Hermoder så:
"Med bugtiga skölden till Magterne gå!
"En runemärkt ring må det namnfäste blifva,
"som Gudar åt gudnämde Diarne gifva."
De himmelska smycken tog Hermod på stund
i gullskölden. När de berörde hvarandra,
det ljöd, som då elfver på fjällarna vandra.
Nu öppnade mägtige Odén sin mund
och sade: "Som ljuset i luftrymden vida,
"fast osynligt sjelft, gör synligt allting,
stycke blott tillåter en enda historisk person framträda ander namn af Odén,
oaktadt nyare häfdforskare antaga, att flere tillegnat sig detta namn, har man
äfven i detta afseende noggrant följt Stnrleson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
