Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag följer min halfbror, jag lyder min far,
"förnöjd med den lott, som oss Gudarne unna,
"och dödlige aldrig, oss skilja kunna;
’nej, aldrig!"
Hon bort ifrån hånaren gick;
den ädla ej unnade honom en blick.
Mot giftiga dimmor plär Solalfen höga
föraktande sluta sitt himmelska öga.
Men dristige AsaTyr nära der stod;
han samtalet hört, och till Uller med vrede
han utbröt: "Beständigt du öfvar ditt mod
"i smälek. Så öfvar ock Fenrer den lede
"sitt rytande gap, till den höga bedrift
"att fräsa mot himmelen lågande gift.
"Men se, en omärkelig fjätter dock håller
"den ilskne i band, till dess Ragnarök gryr;
"så du bland oss Asar här går. Hvad, som våller,
"att ännu ditt herrsklystna sinne du styr,
"det vet jag. Mång svek du mot oss skulle våga,
"om icke du brunne för ädla Syr.
"Men lömskt är ditt hjerta och oren din låga.
"Det irrbloss, som dvergen ur träskena bär,
"väl skimrar likt solen; men giftigt det är."
Då svarade AsiaUller, — en blandning
af hån och af vrede der var i hans röst:
"Du ordar nog djerft; men det vare din tröst,
’att en gång din tunga har talat en sanning.
"För Syr den ädla jag brinner, och nu
"jag svär, att hon mig måste ensam tillhöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
