Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
så isar från fjällstupan brådstörtadt falla.
Men striden blef åter förnyad och hård;
ty AsiaVale och Hejmdall och Njord
dem mötte. De tvehändes huggande gingo
bland Jättar, likt svidjarn, som fäller en skog.
Mång blodsärr de gåfvo och många de fingo;
så nötes bland klapper en gnistrande plog.
Men trottsige Hymer, som AsaNjord kände,
begabbande utbrast: "Ha, Vaner! Stor sorg
"du led, när som gisslan du var i min borg;
"fast få ännu känna den skymf som dig hände 8)."
Ej AsaNjord väntar på samtalets ände;
till sidan han flyger och lyfter sitt svärd:
"Mot gästrätt du bröt, blifve Nidhögg din värd!"
Så ropte han. Nacken på Hymer han krossar,
och öfversta kotan från ryggraden lossar.
Tog Storkvid den stolte från segrarens fot
hans rof och på senfuira axlarne lade.
Han bortgick, och mycket om blodsböter sade;
men Saga ej minns den besegrades hot.
Nu, liksom på nordfjällens dalar och kullar,
när ljungeldar glimma och åskvagnen rullar
på afstånd, och oväder nalkas med fart:
och herdar, som ullrika hjordarne valla,
på skogspipan spela, att hastigt dem kalla
i närmaste hytta; ty nattlig och svart
8) AsaNjord var född af Vanernas ätt, och hade som gisslan varit hos
jätten Hymer, af hvars döttrar han skymfades svårligen. Se Lokes ordstrid i d. ä.
Edda. Att detta icke angått den mytiske Njord, se slutanmärkningen vid 15:de
sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
