Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
ren hårdt om hans midja; men fiendens kropp
var tung, och han fick den från marken ej opp.
Sin fara såg ßele. inom sig bestämde
dock Jätten att ännu behålla sitt svärd.
Det hinderligt var; men i konstgreppen lärd
och jemnstark med Frej, honom faran ej skrämde.
Han började brottningen. Snart i en ring,
som vildmän, de kämpande svängde omkring:
hvar blick och hvart anletesdrag var förfärligt!
Enhvar sökte förgreppet lika begärligt;
den ene och andre sig böjde och vred:
då svällde hvar ådra, då knack i hvar led.
Än famnas de seniga, bröstdryga kroppar,
än skiljas de. Svett ifrån dem faller ned,
som moln under storm då och då fälla droppar.
Den oglada Öndurdvs fram der nu kom:
hon höjde sin lans, och hon åter den sänkte,
allt efter som tvekampen vexlade om;
ej någon förstod hvad i hjertat hon tänkte.
Nu Bele försöker att tränga sin spets
i fiendens midja; nu AsaFrej tager
till fånga hans arm. Nu tillbaka sig drager
den förre; men trängre till honom sin krets
den andre då sluter. Så kors om hvarannan
de äflas. Som slagan på kornkärfven slår,
så näfveslag regna för bröstet och pannan.
Ett hullsår af svärdet nu AsaFrej får;
men han i sin ifver ej sjelf det bemärker,
fast fienden sett det; hans mod det förstärker.
Nu AsaFrej fattar i fiendens gren;
då nedböjas ryggar, då utspärras ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
