Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Jättarne sluta ett lönligt förbund;
och Lopter bland träden försvann, som i säfven
en skälhund försvinner. Han lyckades äfven
att fränderna träffa.
Så lycklig dock var
ej AsaThor. Redan, när striden var slutad,
han talat med AsiaOden sin far;
helt dyster och blek, emot slagsvärdet lutad,
han suckade: "Svade, min ättling här fanns
"bland Jotarne. Sjelf honom dödssår jag gifvit;
"men här är ett sår, lika dödligt som hans.
"Ja, veta jag måste om offrad han hlifvit
"af mig. Jag i jätteförklädnad vill gå,
"att forska hans öde."
Den Öfverdrott sade:
"Att hjertat dig blöder för ättlingen Svade
"förundrar ej mig; ty mitt klappar också
"vid tanken allen, att vi dig skulle mista.
"Vårt mod är af all vår förmåga den sista.
"Hvad du nu vill våga, det gäller för allt
"och alla." Men AsaThor svarade kallt:
"I faran man räknar ej fiendetalet;
"mer het är dock striden mot stormande qvalet.
"Jag går; men jag minnes hvad pligten befallt."
Så sagdt, och på seniga skuldror han kastar
en björnhud: af Jättar ett byte den var.
I handen en jotunaklubba han tar,
och utföre brantaste sandåsen hastar.
Förgäfves han spejar sin Svades spår;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
