Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
»Hvem väntas från Norden? Af Jättarnes stam
»får ingen Valhalliska salarne gästa.
»Dock hvem det än blir, skola vi honom fresta.»
Så Sagdt och på borggården tåga de ut;
af mjöd och af Sehrimner mer de ej smaka.8)
Hvarann de nu fälla med svärd och med spjut,
sen dricka de alla, så gladt som förut.
Vid mägtige Odén satt Frigga, hans maka,
den höga, som annars i Fensalen bor,
och kallar sig Gudars och menniskors mor,
Med in virkad skoning af vårblommor sköna,
kring snöbarmen sväfvade mantelen gröna.
Så hviftar ock hängbjörkens midsommarsdrägt
kring snöhvita stammen, för Vindalfers fläkt
Dess mörkbruna hårlockar, glänsande, stora,
i tallösa slingror sig tycktes förlora.
Ett guldlad med tusende perlor dem höll;
en strålflod så ljus från hvar perlekant föll,
att täfla med skenet från ringprydda armen.
På högbugtig panna väl stoltheten satt,
fast trånaden smög, helt försåtligt, men gladt,
från öga och mun, ned på svällande barmen.
Nu Munin och Hugin, det vingade par •),
8) En gält, af hvars kött Ejnherjarne sades dagligen spisa, och hvilken
ändå aldrig minskas. Såsom mindre förkroppsligade väsen, måste deras behof af
föda vara mindre, och likväl låna sin bild af Nordbons käraste kost. Vidare
härom i Finn Magnnssens Edda i Del. 237 och följ. sid.
0) Hugin och Munin (tanke och minne), hvilande på Odens skuldror,
berätta honom allt, som sker. Öfverguden (det moraliska och fysiska ljuset) sitter
emellan forntid och framtid. Ännu tror vår allmänhet på korpars slughet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
