Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
»utmed nordklippans vägg
»vi så tryggt kunna bo,
»sola gullhår och skägg.
»Dit vår bana nu ställs;
»der är lugn, der är ro,
»midt i stormarnes sus.
»Der går björn, der går lo
»kring vårt gröntäckta hus,
»men af ingen det fälls.
»Der ej finnes försåt:
»ingen plundrar vår skrud,
»ingen dricker vår gråt,
»eller sargar vår hud.
»Skynden! följen mig åt!»
Så Vätten. Fast äldst utaf alla han var,
han syntes dock frodig. Kring lifvet han bar
en gördel af ungtallens rosende knoppar.
En skara af Vättar kring honom der flög.
Starkt skälfde de små, genomskinliga kroppar,
och en till den andra sig närmare smög.
Med vingar, som skiftevis liknade bladen
på lönn eller ek, och på rönn eller lind,
långt fjerran nu flydde den glänsande raden,
som lättaste gullsky för morgonens vind.
Dock vidare spred sig den lågande floden
der nedre. Men lugn, såsom gudastoden
ser ned på en offereld, hoppfullt nu såg
hvar Aser den under sig flammande våg.
Och hastigt i hjertat på AsiaOden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
