Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 458
ordhållighet (gtmmog), gästfrihet (gifmildhet) såtom hufvq<Jdyfd«r, upptog äfven
tapperhet (sannt mod) och blodshämd (rättvisa), eller på nutidens språk: exekutiv
magt. Se slutanmärkningen vid 29 Sången. Ben fege är antingen slaf eller
fortryckare; intetdera pQMad» för denna tidrøt kraftfbUa lynnt. Derföre kommo
inga trälar i Valhall, om de icke hade mod att sluta sitt lif, såsom den frie
hjelten. Valhall var en sinnebild af den tappres ryktbarhet, icke en förebild af
mord och roflystnad. Den ntf æh ön, som vaktade dees port, betecknade väl
striden; men de voco icke hufvudfigurer i den stora taflan* likväl skol|e man,
vid första påseendet, kunna tro, att båda voro sinnebilder af stridens rysligheter.
Detta passar väl till ulfven, som är rofgirig och kan föreställa
härjuingslystna-den; men med orne*, faøtän m xoffogel, tptda syftet varit felt anvat. Odén,
som i nordmyten är krigskonstens gtudx likt Grekens Minerva (icke krigets; ty
det var Tyr, Uller m. fi.), var också den ende bland Asagudarne, som sades
braka örnehamn. Dtome passar honom äfven såsom éfvevgud och de»
intellektuella kraftens bild; mtu omar äro icke krigiska djur, o*h i lUguar Lodbroks
sång afmålas de såsom skygga för strid. Valhalls ulf och örn kunde således
bättre föreställa roflystnad i förening med krigslist och icke blott den förra, på
samma gång framställd i tve*a« elika sinnebilder., JM gamles krigssånger tala
väl om nlfvars och örnars spis på slagtfàltet; men dessa uttryok äro hämdens
eller den vilde segrarens, ieke den milda Asalärans; likasom bönerna i Kristna
församlingen, mot Turkar och Antikrist, icke troddes strida mot Försoniogslärans
ande. Hanen, som satt bakom Odens högsäte, var troligen en sinnebild af
vaksamheten, såsom vi förut i 3 not vid i sången anmärkt; ty denna egenskap
tillhör verldsljuset och den verksamme anden.
Valhall, sade jag, var en sinnebild af hjeltens rykte. I alla tider, hos alla
folkslag, har den fege varit afskydd; ty utan mod, ntan själskraft och stark
vilja, kan intet ädelt utföras. Den, som blottställer eget lif, för att rädda en
annans, den som, år efter år, modigt bär sin boja, för att bekräfta sanningen
Ojf sina syften, eUer manligt möter döden» för diet han velat skona andras lif,
stater ä&cw som förr, vår beundran och vördnad. Våra föder kallade hoaøm
Valhalls gäst; och derföre hoppade* Ragnar Lodbrok och Gunnar att från ormar
gropen komma till Valhall, blott de med saunt mod ledo sina qval, så väl som
de i striden fallande hjeltar. Men detta Valhall skulle vid Bagnarok förgås,
och endast Gimle qvarblifva,. d. v. a. hjelten» rykte tillhör blott detta jprdiif,
ooh måsete omsider med detta förgå; blott det goda lefver evigt på den fredliga,
alltid grönskande ö, som ur hafvet uppstår; der åkrarna så sig sjelfva, och
ingen tvirt Om jordiska förfela? kan väckas» Se härom Vaka sång, och d. y.
Eddan.
Att Odén, såsom tankekraftens sinnebild, måste belöna modet, är Hka
begripligt; ty utan detta gåfvos ingen tankefrihet. Alla vore då blott an enda
mana jaherrar, såsom fäderna sade. Med den fria yttranderätt, son Nordborna,
redan i de älsta tider, ansågo helig, måste de betrakta Odén, icke blott såsom
krigsaiughetens, utan äfven tom hjeltemodets högsta organ. Annan kunde de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
