Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
SJETTE SÅNGEN.
Den guliklädda Sol öfver lufthvalfvets båga
förhärligad sken, liksom hade dess låga
af Magternas närvaro blifvit förhöjd,
och invigd af dem, till de dödliges fröjd.
Men fjerran var fröjden; och fjerran var friden,
ty törstig och hungrig nu rasade striden:
den läskas ej kan, och den blir icke mätt;
af blod är dess horndryck, af dödssår dess rätt.
Och fram sprang den Blotmannen Thorre så modigt,
för Resår nes skara. Hans anlet var blodigt,
hans öga var vildt som en isblik om höst»).
Den rykande blot-tenen svängde han vida a),
uppöfver sig. Rysligt för panna och bröst
han slog sig; och vildt syntes kroppen sig vrida.
Han qvädde med uflik, förfärande röst:
»En syn jag såg,
»J söner af fjällen!
»Ur Nordhafvets våg
1) Isblik, en ljusning vid Nordhafvets horisont.
2) Vid hednaoffer stänktes blodet (Hlaut) på gudabilderna och på folket med
blaut-teinar (vigqvastar). Flera jordfynd, som man vanligen anser för forntida
verktyg eller vapen, hafva troligen blifvit i hednatiden begagnade till
offerdjurens dödande, eller deras sönderstyckande vid offergillet. Den noggrannhet,
hvarmed dessa redskap äro arbetade, och den klenhet de tyckas hafva emotforn»
tidens handfasta stridsmän, synes styrka denna förmodan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
