Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
»i eld, i luft och i vatten,
»talade dessa ord:
»Du, mörka Jord!
»Hvi gömmer du Urnordens slägte,
»hvars hjessor himmelen räckte?
»Hvi låter du Dvergar gå
»på bergen blå?
»Och vred blef Jord,
»sin gördel hon bröt,
»och opp ur sitt sköt
»hon kastade Urnordens slägte;
»hvart benrangel himmelen räckte.
»Och som berg och som fjäll
»det vaktar vid stränder och dalar.
»Och högt hvar morgon och högt hvar qväll
»till nutidens Jättar det talar:
»Ve den, som vill lemna svärd och land
»i Dvergars hand!»
Det Thorre. Och högre än fjällstormen går,
ett svar ifrån Resarnes klubbor hörs brusa.
Som nyssvaknad björn ur sitt ide ses rusa,
och stubbar och träd, ned till marken han slår;
så härskaran framgick, af mordbegär dårad,
fast mången var redan helt trött eller sårad.
Men tappert hvar Aser, på utstakadt rum,
der stod som en fjällvägg, orubblig och stum.
Mest blottställd af alla var AsiaOden.
Att allt kunna styra, han flög öfverallt,
sjelf utan det vern, han de sina befallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
