Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
af Starkodd. Men Jätten ej hann många fjät,
förrn ÄsiaOden sig framstupa lyfte
i gullbögeln, huggande tygeln itu;
och Starkodd, som baklänges drog i densamma,
bland stenar och trädstubbar snafvade nu.
Han nedföll på rygg. Och en bländande flamma
från slagsvärden utgick, och gruset månd damma
så högt, der som mångbenadt odjur han låg,
att AsiaOden hans fara ej såg.
Upp Starkodder sprang, lik ett hotande töcken,
som stormarna fört öfver böljornas öcken.
Längs marken han kastade slagsvärden bort;
ty springaren baklänges skyggat, fast kort.
Han upptog en sten, lik en mångkantig klyfta,
och tung, att den rörs ej af trettio män
Han högt öfver hufvudet syntes den lyfta,
med fart mot sin fiende kastande den.
Ej visste den Öfverdrott sjelf hvad han borde
nu göra; ty stenen ren sänkte sig ned.
Han krossades, om han ej undan sig vred,
han krossades, om han en rörelse gjorde.
Men Hermod, hans fader, ej långt derifrån
stod höljd i en gullsky; tre steg från sin son
han slängde den grufliga stenen tillbaka.
Vid farten den tycktes all luftrymden skaka.
Och se, liksom Farangers dånande flod,
den rullade plötsligt åt sandåsen neder,
till stället, der Arngrim den gamle stod;
då krossades benen och och fötternas leder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
