Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
som vänner och dender lika förskräckte,
mång Aser och Jote vardt dödsblek i hyn,
och sjelfva den gullrandbesmyckade skyn,
der Magterne sutto, sig halföppnat hade.
När Dumber dem såg, han begabbande sade:
»Ha! Ändlös min dyrkan för Valhall är,
»och derför dess Gudar i famnen jag bär.»
Så Dumber. Då Magterne hånorden hörde,
förgrymmades de, och på sköldarne rörde;
det gjorde der ofvan ett gräseligt larm.
Sjelf AukaThor lyfte sin hotande arm;
men Odén sig reste, och Magterne alla
då mindes det bud, han i höga Valhalla
dem gifvit. Den mägtige, blidkad igen,
då sade: »Jag pröfvat de Asiamän;
»nu skall deras namn här i Norden ej falla.
»Upp, Magter! Till Gudhem det gröna vi gå.»
Befallde. Sig Magterne alla derpå,
förnöjde och tysta, i gullsadlar sätta.
Gaf Odén ock Hermod en bjudande blick,
och strax, som de andre, från striden han gick.
Om AsiaÖfverdrott anföres detta:
att springaren, annars i striden så trygg,
vid Thursarnes rysliga hånskratt blef skygg.
Han fraggade eld och försökte att stegra;
men ryttarn förstod att hans vildhet besegra.
Med käken i bringan, och frusande jemt,
gick springarn mot Dumber: han kors om hvartannat
hof framben och bakben, så fast och bestämdt,
som hade han, efter hvar rörelse, stadnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
