Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring skidgården tågade långsarot till häst,
i snöhvita linkläder, långa och sida 23).
Men främst såg man Åsarnes Öfverdrott rida;
fast ej på den springare, som han var van
att tygla; ty denne, så hvit som en svan,
med högbugtig hals, och som Vestan i gången,
befriad från gyllene sadeln och stången,
framför honom leddes. Hans flätade man
var rikeligt insnärjd med gull och med kransar,
och hängde nu, liksom ett glittrande pansar,
ned öfver hans höghvälfda bog, och han gick
bland gapande skaror, med gnistrande blick,
och stolt, som en konungslig segrare träder,
då skalden hans Dräpa för fångarne qväder 24).
I stället för gullsköld den Öfverdrott bar
en silfverring: AukaThor helgad den var,
och heliga eder man gjorde vid denne.
Ett guldlad ock satt på hans lockiga änne;
det blänkte, likt solen på himmelens rund.
Så tåget gick fram till den heliga lund.
Från gullsadel Diar och Öfverdrott stego
vid porten, der Disor i glänsande skrud
dem mötte, som brudgummen möts af en brud.
De framräckte heliga kärlen och nego;
så liljor sig böja vid solstrålens brand.
Var allt nu så tyst som i dödmänners land.
Man såg intet offer. Högtidlig och dyster
23) Skidgård: bög inhägnad; plank.
24) Drapa: äresång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
