Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZH
Förstummad han blef; ty den fagra han kände:
han mindes hur skön utur badet hon gått.
Hans ögon de följde den hyfagra tärnan,
ehvar hon än satt, och ehvar hon än gick.
Men tyst han förblef, lik den ensliga stjernan,
som ser ned på blomman, med trånande blick.
Snart bortgingo alla ur heliga salen.
Det ljöd och det brusade liksom i dalen
vid Farangers nedersta fotsteg; likväl
det brusade högre i Sigurlams själ!
Snart hade det framåt mot midvintern skridit,
snart månskiften tre hade åter förlidit,
och Sol med sin strålvagn ren vände sig om,
då folket ånyo till Sigtuna kom.
Sent börjades tåget vid midnattsstunden.
Och Diarne alla, med stickbloss i hand,
högtidligen trädde i heliga lunden,
hvars snöhöljda kronor, vid facklornas brand,
så rödletta stodo, som granskogens toppar,
den tid de slå ut sina purprade knoppar.
Och Måne, den härlige Fridsgudens bild,
steg fram i ett silfvermoln, kärlig och mild.
Frejs bildsstod i gyllene hängvagn nu kördes,
och Syr satt vid sidan, i strålande skrud;
så mantlade brudgummen hemför sin brud.
Till folket försoningens offer nu fördes:
en gullborstig gält, såsom Sehrimner dryg,
vardt framledd, besmyckad med gyllene tyg.
Och alla på offret nu händerna lade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
