Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
pä högsta fjällets molnhjelmade panna,
der lufthvalfvet ensamt är vandrarens skygd.
Högtidligt var der, som i Alfernas bygd,
hvars luft är blott ljus och hvars haf är en låga.
Tyst gjorde sig sjelf hvarje Drott mången fråga,
hvarföre och hvad här i öknen han njöt?
Hvi andarna alltid här kände sig glade?
Det tycktes, att här hela verlden sig slöt
i endast en punkt; att ensam den hade
en sol för sig tändt, och att Eviges hem
här vore, der ljus evigt omgåfve dem.
Der funnos ej dagar, der rådde blott dagen,
och gräns mellan honom och natten var dragen
högt uppe, i solhjulets heliga spår.
Sjelf Sol ej ett ögonblick tillslöt sitt öga:
hvar ört i sin högtidsskrud tillbad den höga.
Hvar morgon och qväll, liksom Vanadis tår,
föll gullbeglänst dagg på svällande gräsen.
Beständigt der reste sig skybilder opp,
likt andar, som nära sitt luftiga väsen
med merg utaf solstråles himmelska kropp.
Och AsiaOden han kunde ej hvila,
mångfaldiga bilder för tankarna ila
Till Valhall det höga sig lyfte hvar gång
hans sinne, och dristigt han qvad denna sång:
"Härliga Valhall! Din bild
"redan på jorden jag ser:
"ömsom den hotar och ler,
"trotsande är du och mild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
