Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Och fort, som en blixt, utur snårskogen trädde
en Hese. På skuldran en ungbjörn han bar.
Han sade: "Min strid blott en kämpalek var;
"dock bör jag ej valgödda vildbrådet klandra,
"och mången en ringare fiende fällt."
Nu märker han Åsarne. Oförställdt
han helsar och säger: "Vi känna hvarandra,
"sen striden vid Stocksund. Men glömmas den bör;
"ty Haloge fred ju med Åsarne gör?"
Så Hergrimer glade. Och Arngrim hans fader
sig yttrade: "Mig gör ert möte ej gläder,
"och ringa af gamman förunnar jag er.
"Dock hatar jag Starkodder Jätte långt mer.
"Dig Öfverdrott! krossa han tänkt, i sin våda;
"men hällen, han kastade, rullade ner
"mot mig, och den krossade fötterna båda.
"Förgäfves min maka, nu tre år, försökt
"att läka mig. Plågan sig endast förökt"
Då yttrar sig Hergrim och samtalet mildrar.
"Min Ogn tvenne Asar har känt. Hon dem skildrar
"som Gudarnes likar. Måhända med dem
9 ären beslägtade, eller må hända,
"att namn eller öden af er äro kända;
"ty må hon er se i vårt fredliga hem!"
Ett handslag blef svaret. Mång aningar gingo
i AsiaÖfverdrotts hjerta; dock fingo
ej Diarne veta hvad aning det var.
Sin åldriga fader nu Hergrimer bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
