Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
Hvilket regn,
likt Hvergelmers floder sig öser!
Allt med sitt störtfall fjärran det för,
tills hettan i dimmor det löser.
Intet skydd, intet hägn!
Elfven förtorkas: dess gapande bädd
fylls af en eldflod, som öfver dess brädd
månggrenig flyter.
Djuren vilda,
längt från sina gömslen skilda,
irra kring. De skygd ej få;
öfver allt ses döden stå.
Ännu en stund,
och döden sjelf måste bäfva;
ty hafvet det insegel bryter,
som evighet tryckt på dess grund.
Urdjupet öppnar sin mund;
och ur sjudande vågor,
vid rök och vid lågor
nyskapta öar sig häfva 1S)!
Förled så den natten. Då morgonen kom,
var allt så tyst, fastän solen den höga
helt bleklagd gick upp, och med blinkande öga
kring jord och kring haf ännu såg hon sig om;
ty hvirflar af moln utur hafsdjupet stego,
13) Hela detta stycke är bildadt efter den beskrifning, vi hafva p& Hekla»
utbrott, för nära 100 år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
