Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Ung Raudfell de lågande blåögon sänker;
men faror och möda ej mera han skyr.
Och björn och ulf för hans pilekast flyr,
dock blott på hvitarmade Mjell han tanker.
Slutanmärkning.
Då man så ofta sökt att af namnlikhet hänledaivåra myter från Östern, torde
det icke vara otjenligt, att äfven visa huru Asaläran har sin egen nordstämpel,
oaktadt dess slägtskap med Österns myter; ty den väsentligaste prägel lär
Norden ändå hafva satt på dessa poetiska sinnebilder. Sagorna omtala väl Islands
upptäckt vid Harald Hårfagers tid; men våra myter tyckes röja att detta land
varit förut kändt, så framt man icke antar, att de blifvit derstädes uttänkta.
Om detta är grundadt, hvad mytlära hade då våra fader, ända från Åsarnes
invandring, och huru kunde denna så fort ntträngas af en nyare P Antages att
Asamyterna endast blifvit utbildade på Island — hvilket kan vara fallet med
vissa mindre delar deraf, — måste likväl allt, som uttryckte deras grunddrag:
dualismen, vara förut bestämdt, och denna framstår tydligast i myten om Loke.
Valas sång förtäljer att han låg bunden i källornas land, och i d. y. Edda, att
han var bunden vid 3-.ne klippor. Af Island, der så mångtaliga varma källor
finnas, och der Hekla med sina tre spetsar ännu står flammande, torde Lokes
straffort hafva fått sin poetiska grund, hälst det qval, som Loke lider, då
orm-ettret faller i hans anlete, säges vålla jordbäfning. Ormen, som hängdes öfver
honom, är måhända en sinnebild af den vattenstråle, som Gejser utkastar; ty
dess regnbågsfarg liknar giftiga ormars skiftning i huden, och när dess bassin
fylles, uppstå starka skott och jorddån. Eller måhända är denna bild tagen af
de fladdrande svafvellågor, hvilka esomoftast fara upp ur en krater, och den
flytande lavan föreställer då det etter, som huggormen säges utgjuta emot Loke.
Fast Hekla nu mera sällan framter dessa utbrott, hafva de väl i forntiden varit
tätare, då volkanen ännu hade full styrka. Några hafva trott sig böra läsa
Hunnemas land, i stället för källornas land; men denna historisk-prosaiska tydning,
passar föga till ett så poetiskt stycke, som Valas sång. I öfrigt sammanträffa
Finn Magnusens tydningar af naturbilderna, i myten om Loke, med mina åsigter
om Island. Likväl synes det, att Loke, som är bunden vid tre klippor, icke
föreställer den underjordiska elden; ty denne utgör just orsaken till hans vånda.
Vi få vidare utbreda oss öfver detta ämne, i slutanmärkningen till 17:de sången.
I hela denna myt, tyckes föröfrigt ligga en mera moralisk än fysisk grundidé
förborgad. Det ondas straff föreställes här uti cn större tafla, än hvad myten
om Nastrand framvisar, i hvilken den enskilde brottslingen måste lida, då dere-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
